mygreen

vill jag inte att ni ska göra.....eller jo kanske lite föresten. Jag tycker då i alla fall lite synd om mig själv. Enligt mig är det faktiskt jädrigt onödigt och orättvist att en 24 åring ska behöva ha sådan ryggsmärta som jag har. Inte för att jag tycker att någon annan ska ha den heller men jag är ju så ung och hela mitt liv förstörs av den där förbaskade ryggen. Jag är vanligtvis en glad och sprallig tjej (tror jag?) men till och från, nu ganska ofta, så orkar jag knappt le. Mitt humör går upp och ner och det känns som jag är nere och traskar i de djupaste dalarna. Den senaste veckan så har jag haft ont konstant, i varje liten del av ryggen och jag känner mig skitdepp om jag ska vara ärlig. Detta inlägg är inte till för att jag vill ha sympati eller något utan kanske mer för att jag vill att ni ska förstå varför jag är så less. Hade jag varit en starkare person psykiskt så hade jag nog inte påverkats av smärtan men nu känns det som hela My försvinner och det är nog det värsta. Att inte orka vara sig själv för att huvud bara tänker på en sak och det är GE FAN I MIG!

 

Nu ska jag strax iväg till träning som faktiskt gör att kroppen i alla fall kommer igång på ett ganska behagligt sätt. Jag hoppas och ber till vad jag nu tror på att jag snart finner orken att kämpa emot denna skitrygg.

Skulle vilja avsluta med något som jag verkligen tror på och som förhoppningsvis kommer befinna sig på och hos mig för alltid som bevis för att nära och kära är så viktiga för mig. Tack Alex och Emil för att ni hjälper mig så mycket som ni gör!

 

LOVE CONQUERS ALL!